Lite om mig :P

UTSEENDE
[x] Jag är kortare än 160cm.
[ ] Ibland tycker jag att jag är ful.
[x] Jag använder smink dagligen.
[x] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[ ] En helt okänd person har sagt att jag är ful.
[ ] Jag har piercingar på andra ställen än i öronen.

FAMILJ
[ ] Jag har svurit åt mina föräldrar.
[x] Jag har rymt hemifrån (men bara när jag var typ 7 år ^^ )
[ ] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[ ] Mina biologiska föräldrar är ihop.
[x] Jag vill ha barn nån dag.

SKOLA/JOBB
[x] Jag studerar.
[ ] Jag jobbar.
[x] Jag har somnat i skolan/jobbet
[x] Jag har missat mer än en vecka av skolan.
[x] Jag har varit sjukskriven.

HÄLSA
[ ] Jag föddes med en sjukdom.
[ ] Jag har brutit ett ben/en arm.
[x] Jag har haft vattkoppor.
[ ] Jag har haft/har astma.

RESANDE
[ ] Jag har varit i Ryssland.
[  Jag har varit i Kina.
[ ] Jag har varit i Australien.
[ ] Jag har varit i USA.
[ ] Jag har varit i Afrika.
[ ] Jag har varit i Asien.

ERFARENHETER
[ ] Jag har sett en fallande stjärna.
[ ] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna.
[ ] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas.
[ ] Jag har sparkat en kille mellan benen.
[x] Jag har snackat med en känd person.
[x] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[x] Jag har medverkat i ett skådespel.
[ ] Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet.
[x] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[ ] Jag har suttit på ett tak på natten.
[x] Jag har ätit sushi.
[ ] Jag har sjungit en sång nedanför någons fönster.

FÖRHÅLLANDEN
[x] Jag är singel.
[ ] Jag är i ett förhållande.
[ ] Jag hatar mig själv.
[ ] Jag har skrivit ett kärleksbrev.
[x] Jag saknar någon just nu.
[ ] Jag är rädd för att bli övergiven.
[x] Jag har varit kär i någon som inte var kär i mig.
[ ] Jag har sagt att jag älskade någon och ljugit.
[ ] Jag har sagt att jag hatade någon och ljugit.


ÄRLIGHET
[x] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[x] Jag har ljugit så att det har blivit problem.
[x] Jag har en hemlighet som ingen vet.

DÅLIGA TIDER
[x] Jag har druckit alkohol.
[x] Jag har besökt en psykolog mer än en gång.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.
[ ] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[x] Jag har vaknat gråtande.
[x] Jag har somnat gråtande.

DÖDEN
[x] Jag är rädd för att dö.
[x] Jag hatar begravningar.
[ ] Jag har sett någon dö.
[ ] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[ ] Någon nära till mig har begått självmord.

MATERIALISM
[x] Jag äger en iPod eller en mp3-spelare.
[ ] Jag äger många dyra designerväskor.
[x] Jag äger något från H&M.
[ ] Jag äger något från Diesel.


RANDOM
[x] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det
[x] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor.
[ ] Jag är en sportfanatiker
[ ] Jag är bra på att baka.
[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag vet hur man skjuter.
[ ] Jag är kär i kärleken.
[x] Jag skrattar åt mina egna skämt.
[x] Jag är väldigt kittlig.
[ ] Jag tycker att den här listan var tråkig

Det du har, du stackars karl, väcker inte upp nån saft

Dagen har varit lugn och fin. Det var lite segt att komma upp ur sängen i morse (som alltid), men när jag väl lyckats pallra mig iväg till skolan kändes allt bra. Ännu bättre blev det när jag fick reda på att matten var inställd, och att vi istället hade fysiklaboration i halvklass. Jag labbade på morgonen, vilket innebar att jag fick ledigt från den ordinarie fysiklektionen på eftermiddagen, eftersom det andra gänget skulle labba då. Jättehärligt! Så jag satt bara i skolan och tog det lugnt och skrev åtminstone lite på fysikrapporten ;)

När jag kom hem blev det inte mycket gjort i pluggväg, men jag är ändå nöjd med dagen, eftersom jag faktiskt har ägnat mig åt saker som jag gillar. Jag och Elvis har sjungit lite, och jag har även fått världens inspiration, så jag har skrivit två hela dikter. Jag älskar att bara sitta och skriva <3

Dock har jag lite ångest inför morgondagen, för jag ska åka med klassen ner till Ringhals (kärnkraftverket) på studiebesök. Jag gillar ju egentligen långa bussresor, men jag är ju inte riktigt trygg med klasskamraterna än, och hela grejen känns bökig. Dessutom är det ju sjukt läskigt med kärnkraftverk. Livsfarlig strålning, liksom!!! Jag struntar i hur många tjocka skyddsväggar de har...det är ändå creepy :( Men det ingår ju i undervisningen, och jag kan inte skolka mer nu, för då blir jag väl tvungen att gå om ett år till :P

Nej, man får tycka om sig själv och lyssna på bra musik, så blir livet lättare. Här kommer en go' låt som är värd att lyssna på...hahahaha xD




Vi dansar rumba i Engelska Parken. Vi har planterat en kaktus på marken

Nu har jag sansat mig lite. Blir inte upprörd över små bagateller längre. Så i det här inlägget tänker jag inte gnälla en enda gång (märk väl). Jag ska bara berätta lite om min dag. Jag steg upp vid ett-tiden (jag var ohyggligt trött efter nattens strapatser i det stora intranätet), och sedan tog jag det allmänt piano. En liten promenad i solen fick det bli, samt lite daglig städning. Jag tog mig även en liten lur mellan kl. 18 och 21.30 (OBS! Inte bra gjort.) Ni kan ju säkert tänka er hur pigg jag är just nu. Men jag ska ändå lägga mig på kudden och försöka sova. Vem vet vad morgondagen har i sitt sköte? ;)





Men innan John Blund kommer med sitt paraply, tänkte jag bjuda på ett gäng charmiga sätt att säga nej på. Ursäkter, liksom. Jag är oerhört dålig på att säga nej. Jag ska ställa upp på alla jämt. Känner ni igen er? Misströsta i så fall inte! Dessa kommentarer gör livet roligare, samtidigt som man slipper delta i diverse, mindre angenäma aktiviteter.

Jag hittade dem på nätet på någon käck sida. Det fanns egentligen fler, men jag valde ut några favoriter, det vill säga de som jag mest troligt kommer att använda vid något tillfälle.


Exempel: "Kompisen" (det vill säga den jobbiga jäveln) frågar om ni ska ta en fika. Säg då såhär:


Jag skulle verkligen vilja, men...

* ...jag måste borsta tänderna på min katt (OBS! Själv har jag dock ingen katt, så det får väl bli dvärgvädur)

* ...
jag vill tillbringa mer tid med min mixer

* ...
statsministern sa att han kanske skulle titta förbi (Kanske blir det ännu mer trovärdigt om man istället säger "Reinfeldt" här. Jag har inte riktigt bestämt mig än)

*
...jag måste gå ner till polisstationen för att se om jag fortfarande är efterlyst

* ...jag måste kolla bäst före-datumet på mina mjölkprodukter

* ...jag måste fluffa till min duschmössa

* ...de visar min favoritreklam ikväll

* ...jag ska passa min grannes porslinskatter

* ...du vet hur vi psykopater är (Den här är så bra, för den kräver liksom ingen ytterligare förklaring)


Fiffigt va? Det här var som sagt ett axplock. Har ni några fler bra sätt att säga nej, får ni gärna dela med er av dem. Jag har rätt så många jobbiga vänner, så några schysta kommentarer kan nog komma väl till pass (Och jag som inte skulle klaga idag. Men liiiite jobbiga är de, faktiskt)






Och missa nu för all del inte Owe Thörnqvists oslagbara sång "Rumba i Engelska Parken". Den tål att lyssnas på, om man säger så :)



Enkel och trevlig

Jag har fortfarande inte lyckats somna. Det lär bli en intressant dag...ja, sannerligen. Nu ligger jag här och tittar på "Bulldogg" och gråter också. Det är visst mycket hormoner i rörelse. Men det var så fint när den lille killen Daniel fick träffa sin "dejt", dvs. hunden han skulle få tillbringa en hel dag med.

"Bulldogg" är alltså ytterligare ett av SVT's alla barnprogram (som jag ju talat så fint om tidigare...hrm...) Men detta program, tillägnat våra fyrfota vänner, tänker jag inte döma ut lika brutalt. Jag tycker Amy Diamond gör ett bra jobb som programledare, med tanke på hennes ringa ålder (tro't eller ej, men vi är lika gamla). Nej, skämt åsido. Jag tänker faktiskt mer på att hon inte har någon tidigare erfarenhet av att leda ett TV-program, och med tanke på det, tycker jag hon sköter det väldigt bra. Hon är enkel och trevlig, och de medverkande barnen och ungdomarna (samt hundarna) älskar henne. Mer sånt!




Får jag låna en lur?

Jag känner mig inspirerad. Äntligen. Äntligen blogg igen. Vad fint. Vi firar med en första bild av ett par av mina idoler. Ni som inte har lyssnat in deras bidrag från Melodifestivalen 1966 (som dessutom gick och vann!), ni har bara er själva att skylla som går miste om ett sådant guldkorn i den svenska musikskatten. Heja Lill och Svante!




Charmigt är det allt, att klockan är en bra bit över sex på morgonen, denna kyliga februarimorgon då vi börjar vår saga. Jag har varit vaken hela natten. Det bara blev så. Det som är snäppet charmigare är att jag bara för en liten stund sedan satt och kikade på klipp på
SVT Play (en väldigt bra tjänst för övrigt, som jag använder flitigt). Egentligen är det väl inget märkvärdigt med det. En rätt så vanlig företeelse i mitt liv, bara. Men det som är charmigare än så, ja charmigare ändå...det är VAD jag under EN HEL TIMME ägnade ALL min uppmärksamhet åt: Barnprogram. Jag säger bara: Barnprogram. (Kände ni också den obehagliga rysningen längs ryggraden, eller var det bara jag?)

Egentligen ska jag väl inte klaga. Jag är själv uppvuxen med Bolibompa. De där käcka programledarna kom på dagliga besök i mitt vardagsrum (det med den bruna vävtapeten) under medparten av det glada 90-talet och in i det nya, vackra milleniet. Jag kan inte påstå att jag uppskattade allt. Jag har alltid sett mig som ett barn som föddes med en relativt vuxen själ. Visst har jag också fjantat runt och sjungit barnvisor, och tyckt om det, men man kan fjanta sig på så många olika vis. Vet ni vad det allra charmigaste är? Jag skapade den här bloggen för att jag blev så irriterad på de ökande fjanterierna inom barnkulturen. Jag vet inte om orsaken till min plötsliga frustration var trötthet, hunger, dålig självkänsla, PMS eller bara vanlig klåda. Vad det nu än må vara, så drenerades jag fullständigt på energi medan jag tittade på de två avsnitt som hittills hunnit sändas av SVT's nysatsning för barn:
Den flygande mattan (som för övrigt sänds på lördagar, om någon är intresserad av att titta)




Programidén är bra - ett
Allsång på Skansen i miniatyr. Om barnen är nöjda, vill jag inte klaga, men programmet känns alldeles för klämkäckt för min smak. Programledaren Sara Edwardsson vill väl, men känns inte trygg och sympatisk. Hennes eget bekräftelsebehov lyser igenom alltför mycket. Hon tycker att hon själv är rolig och det läggs för mycket fokus på henne. Är hon allsångsledaren eller stjärnan? Hon står ju där på scenen och dansar och sjunger hela tiden (med några barn som dansar bakom...se bilden). Tror ni Anders Lundin skulle göra något sådant? Nej, låt barnen få sjunga, för bövelen! Det är väl ändå för dem programmet finns...eller? Barnen får såklart sjunga med lite då och då (som i Allsång på Skansen, ungefär) men jag tycker det är på tok för mycket Sara och på tok för lite barn. De hörs ju knappt. Varför kan man inte anpassa tonarterna så att låtarna ligger rätt i barnens röster? Sara klarar ju knappt av att sjunga rent i de flesta låtarna. Nej, lägg ner skiten, säger jag. Klämkäck bullshit!


Det var ord och inga visor detta, men sådan är jag :)

Om

Min profilbild

Lea

RSS 2.0